Augusti

Välkommen till

Blädinge hembygdsförening

Augusti månads minnesmärke:

Milstenar/Milstolpar i Blädinge

Milstolpe vid Blädinge Näs

Milstolpe vid Abetong söder om Kojtet.

Milstenar/Milstolpar


Källor: Wikipedia, Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen


Kanske har du någon gång åkt längs med en väg och funderat över de märken i järn eller sten som står bredvid vägen. Ofta med 1/4, 1/2 eller 1 MIL på. 1/4  MIL till vart?

Jag har funderat på det, ofta när jag cyklat från Blädinge Kyrka mot Oby och Kojtet. När vi i hembygdsföreningen pratade om att göra en almanacka om fornminnen, tänkte jag att det hade varit kul att ta reda på lite mer om de där skyltarna, men de är väl för nya för att vara fornminnen? Men det är de faktiskt inte. Sedan 1942 är de med i fornminneslagen, som lagskyddade fasta fornminnen och får inte utsättas för någon åtgärd utan länsstyrelsens skriftliga medgivande. En väg med milstenar är en historiskt viktig led som ingått i ett större vägnät.


I Sverige har milstolpar använts från mitten på 1600-taler, för att markera avstånd längs lands- och häradsvägar. Tidigare hade allmogen en plikt att ställa upp med skjuts för kronans ämbetsmän, men i samband med Stormaktstiden och ett ökande resande var man tvungen att komma på ett bättre resesystem. Ämbetsmännen skulle nu få reseersättningar som de skulle använda för att bekosta sina resor med. Dock fanns ett problem. I Sverige användes landskapsmilar, som skiljde sig från lanskap till landskap. En mil i Dalarna var exempelvis 14485 meter medan en mil i Småland var 7000 meter. Hur skulle man då räkna ut ersättningens storlek?

Lösningen blev milstolpar, något som funnits i Europa under Romartiden och därefter i Danmark från 1500-talet. En mil skulle motsvara 18000 alnar (cirka 10 688 meter).


Från början tillverkades de flesta milstolparna i trä (därav milstolpar). Stolpar i sten (milstenar) förekom också redan på 1600-talet, men var dyra att resa, och kostnaderna gjorde att de blev ganska få, trots att de krävde betydligt mindre underhåll. Först omkring 1750 börjar stenar bli vanligare. I samband med gjutteknikens utveckling under 1800-talet kom milstolpar i järn att bli ett alternativ som var billigare än stenarna men ändå krävde ganska lite underhåll, och under 1800-talets andra hälft dominerar de helt bland milstolparna.


Våra milstolpar i järn tillverkades i vår närhet på Huseby Bruk, milstenen vid Oby är märkt med årtalet 1774 och var med andra ord ganska tidig.

1891 trädde en ny väglag i kraft vilket innebar att man införde den nuvarande milen = 10 kilometer. Och de gamla milstenarna slutade att användas.

De milstolpar som betecknade 1 MIL var ofta lite större och finare. Stolpen vid Oby Gård är till exempel försedd med kunglig krona, Gustav IIIs monogram och årtalet 1774. Man ser även bokstäverna AJR på skylten.


Det var landshövdingen i respektive län som var skyldig att genomföra uppförandet av milstolpar, ofta utgick därför mätningarna från de olika residensstäderna. Många landshövdingar såg detta som ett ypperligt tillfälle att få ett minnesmärke över sin egen person och gärning, så även i detta fall. Tar man reda på vem som var landshövding i Kronobergs Län 1774 så får man svaret till AJR: Adam Johan Raab (landshövding 1769-1776).


Här är några av de stenar/stolpar som jag hittat i Blädinge. Jag vet att det finns fler, troligen längs med Blädingeås, Södra Vare. Maila gärna in bilder, så vi kan publicera dem här på hemsidan. info@bladingehembygdsforening.se


På Benestads hemsida finns även lite info om deras milstenar.

http://benestad.info/hembygdsf-rening/fornminnen.html


Vid tangentbordet

Ramona Söderberg



Milsten vid Oby Åkesgård

Milstolpe vid "killebacken" i närheten av Vislanda gamla elljusspår

Senast uppdaterad 2017-08-20