Mars

Välkommen till

Blädinge hembygdsförening

Mars månads minnesmärke:

Stenarna Blenda, Ragnhild och Sigrid

Strax söder om Blädinge kyrka finns idag tre stenar Blena, Ragnhild och Sigrid som minner om Blendalegenden.


Legenden om Blenda ”från Sällsamheter i Småland” utgiven av Raben & Sjögren 1987 författad av Olle Ekstedt.


Blenda och Värendskvinnornas stora bedrifter.

Det finns ingen berättelse om forntida händelser i Norden som haft en sådan enorm genomslagskraft i Sverige in mot vår tid som berättelsen om Blenda och värendskvinnornas kamp mot danskarna.

Det finns med på Sveciaverkets karta över Bråvalla hed och vi skall nu se vad berättelsen innehåller i den form den hade vid tiden för kartans tillkomst.


Händelsen utspelade sig när Ale (Ulle) var kung i Värend, närmare bestämt år 2493 efter världens skapelse, säger Sveciaverket. Eftersom vi vet när skapelsen skedde kan vi räkna om årtalet till det för oss mera lättfattliga året 1467 f. Kr. Kungen och alla Ridgötar, som göterna i söder kallades, hade dragit i härnad österut, eller var det norrut, och att det bara var kvinnor och barn hemma.

Då passade danskarna på att bryta in i landet och skövlade, brände och härjade.

De slog läger omkring Möckeln.

Deras anförare Taxe låg vid ett tillfälle drucken och sov nedanför Taxås klint och blev då krossad av en gruvligt stor sten som föll ner på honom. (Besök Taxås klint det är en fin utsikt samt fint vägvisad till platsen. Ta infarten mot Möckelsnäs så hittar ni rätt)

Nu valde danskarna Tumlinger till anförare och härjandet blev nu ännu värre. (Notera att vi har Tumlinge rör i byn som är en bronsåldersgrav mer om detta längre fram i texten)

Kvinnor våldtogs och rövades bort. När så själva kungen i Danmark kom med ett stort följe och slog läger på Taxåsberget spred sig ryktet om detta hastigt och de flesta kvinnorna flydde uppåt landet.


Nu steg Blenda fram i handlingen. 

Blenda bodde i Konga härad. Hon tänkte på vilka hemska följder det skulle bli om landet föll i fiendens händer. Budkavlar skickades ut på alla vida vägar och kallade alla kvinnor till bistånd och uppmanades att ta med sig vapen samt gott om mat och starka drycker. Från de norra häraderna Uppvidinge samlade Ragnborg sina kvinnor i Qwinneberga (Dagens Kvenneberga norr om Alvesta) Kvinnorna samlades vid Gemla. Där fick de veta Blendas plan och for sedan till en lägerplats som var utbredd från Blädinge och Benestad till Dansjön. Mer mat och dryck anskaffades till denna plats. Så sändes bud till danskarna och bjöd dem på gästabud.

Samtidigt så sa de att danskarna inte borde härja och bränna landet utan komma i vänlighet och bli kvinnornas män. Kvinnorna ville ge sig och landet under danskarna och bli deras hustrur eftersom deras egna män var långt borta och kanske aldrig skulle komma igen.

Danskarna gav sig hastigt iväg och kom till kvinnolägret mot kvällen. Där stod allt färdigt med dukade bord till gästabud. Men kvinnorna hade dragit till skogs. Danskarna tänkte de har blivit rädda. De tyckte i alla fall att mat och dryck passade dem bra och satte igång att äta och dricka. De fyllde sig och inpå natten låg de utspridda och sov på marken.

Efter midnatt kom Blenda med sina medanförare Ragnborg och Sigrid och övriga kvinnorna ut ur skogen. Överföll danskarna med sina vapen dödade kungen och hans söner och en mängd av krigsfolket så att bara en mindre del slapp flyende undan med livet.

Men det fanns en mindre dansk styrka på 1000 man som hade gått sin egen väg sedan tidigare. De brände och härjade nere vid Ströby söder om Salen. Blendas kvinnor satte efter dem och tog dem på bar gärning rövande inne i husen och med hästarna på bete. De han inte ens komma upp på hästarna förrän de blev nerhuggna. Detta var för danskarna ett nesligt nederlag där de besegrades av kvinnor i öppen strid.


Olika beskrivningar mer eller mindre kärleksfulla om Blenda finns noterade dels på den gamla Sveciakartan. Olika perioder har försökt identifiera när detta skulle ha inträffat allt från 880 talet till slutet av vikingatiden runt 1100-1200 talet.

Att i Värendsbygder från 2008 finns en skrivning som Gunnar Olof Hylten-Cavallius har författat där det görs kopplingar till ett stort antal av våra lokala ortsnamn och deras kopplingar till sägnen om Blända. Enligt uppgift skall skrivningen vara en del i en ej publicerad uppsats (Läsning för folket) om Värend från 1839.


Men vi har Blenda stenarna Blenda, Ragnborg och Sigrid söder om kyrkan. Lite mer söder om kyrkan ligger Tumlinge rör där Svecia kartan säger att Tumlinger ligger begravd. Nutida tolkningar vill hävda att Tumlinger ligger begravd vid Dansjön vid södra delen av Kronobergshed i den s.k. kongshögen.

Men vad som är sanning vet vi inte säkert mer än att kvinnorna i Värend har alltid haft samma arvsrätt som män. Att bekräftelsen på detta skall vara kronorna i kvinnornas band till Värendsdräkten. Att denna rätt försvarades ett flertal gånger i de dåtida riksting och riksdagar från 1693-1734-1772 för att 1845 blir detta giltigt för alla kvinnor i Sverige.

De s.k. särskilda Värends lagarna var.

Man och hustru skall ha rätt till hälften var i det gemensamma boet.

Syster och bror skall ha lika arvsrätt.

Kvinnor skall liksom krigsmän ha rätt att bära ett skärp eller lista om livet.

Kvinnor skall ha rätt att ha trummor och pipor före sig i bröllopståget.

Så någon uns av sanning finns säkert i Blenda sägnen som gett ovan rättigheter.
















Senast uppdaterad 2017-08-20