Januari 2020

Alla pojkars dröm en sommarbild från Olles onsdagar i Tyrolen med en känd Blädingebo's A-ford

Ur Smålandsposten N:o 16 Tisdagen den 6 Februari 1922.

Söndagens automobilprov i Alvesta, blevo mycket lyckade och hade samlat en till tusentalet uppgående åskådaremassa. Till tävlingarna hade ett antal äldre och nya vagnar anmälts. Snabbaste vagnen vid hastighetstävlingen på en tvåkilometersbana på sjön Salen var hr. Jöns Persson, Ford, vars körtid var 1 min. 51 sek., närmast följd av hrr. Anders Larsson, Alvesta, och F. Larsson, Ljungby. Här är att märka, att den segrande vagnen gått i allmän trafik under ett års tid. I backprovet blev förste man hr. Anders Larsson på 39 sek., och andre Fredrik Larsson med 40 sek. och tredje man hr. Jöns Persson med 45 sek. Första pris i de kombinerade proven erövrades således av hr. Anders Larsson, närmast följd av hrr. F. Larsson och J. Persson. Efter tävlingens slut samlades deltagarna till gemensam middag å järnvägsrestaurangen.

Tillbud vid automobilolycka. En av deltagarna vid söndagens hastighetstävling med Fordbilar vid Alvesta påkörde under nedfärden till sjön en 6 års pojke, som med sin sparkstötting höll till på gatan vid bokhandeln i Alvesta. Dessbättre kom pojken undan med blotta förskräckelsen, men sparkstöttingen blev krossad.
Ur Smålandsposten N:o 115 Lördagen den 29 Juli 1922.

Fordvagnarna tagas nu direkt från Amerika. Sedan en månad tillbaka råder en febril brådska vid Elof Carltins bilverkstad i Alvesta med sammansättning och hopmontering av Ford-automobiler. Då det under vårsäsongen visade sig, att Fords monteringsfabrik i Köpenhamn ej kunde leverera tillräckligt för att täcka efterfrågan, beslöt hr Carltin att importera direkt från huvudfabrikerna i Detroit och nu har så många anlänt och ihopsatts, att leverans kan ske omgående.
Ur Smålandsposten N:o 28 Tisdagen den 19 Februari 1924.

Söndagens automobiltävlingar i Alvesta.

Deltagarnas antal uppgick till 34, därav 4 damer.

– Från vår Alvestaredaktion. –

Hastighetstävlingarna för automobiler å sjön Salen invid Alvesta på söndagen fingo ett gott förlopp, trots att vädret inte var det bästa. En bitande sydvästlig vind i samband med snöyra gjorde det ganska prövande för såväl de tävlande som ledningen och åskådare. Intresset höll sig emellertid upp och de vidtagna anordningarna visade sig fungera med god precision. Det var ju första gången tävlan efter större mått försiggick i Alvesta och att det hela gick så väl i lås, får tillskrivas hrr domare och ledare av tävlingen. Isen var ypperlig för en tävlan av sådant slag. Sjön Salen synes vara synnerligen väl lämpad för motortävlingar, enär isförhållandena brukar var utmärkta, och biltävlingarna där torde bli permanenta för framtiden.

Till söndagens tävlingar hade 34 förare anmält sig, och samtliga startade. Det var en imponerande syn att se vagnarna i kortege passera banan strax före tävlingarnas början, och allmänheten började därvid diskutera, vem som skulle bli dagens segrare. Redan då tippades hr Markussons Sunbeam såsom den, vilken skulle hemföra priset så som snabbaste vagn – något som även visade sig vara riktigt. Den lilla, men naggande goda Fiat hävdade väl sitt gamla goda anseende. Fiatvagnarna presterade fina resultat. Bland Fiatåkarna fick våra trakters bilmän och publik göra en ny bekantskap, nämligen ingenjör F. W. Lönnich, vars vagn emellertid ej kunde stå sig i striden med konkurrenternas, med minutiös noggrannhet trimmade maskiner. Doktor Hässler hyser stor beundran för dessa vagnar och då han är en gammal tränad motorman, får väl hans uttalande anses äga betydelse. Vidare visade sig Dodge vara en vagn, som på ett glänsande sätt bestod provet i den hårda konkurrensen.

Hr Heimer Aronsson gav prov på den rätta gåpåandan, då hans bil under träningen råkade ut för ett fatalt maskinfel. Tvenne bultar i växellådan brusto på hans Hansa och därmed var vagnen ur räkning för den dagen och kanske ett par till. Hr Aronsson kastade sig emellertid upp i en annan vagn och satte kurs mot Växjö, där han lyckades uppdriva en ny maskin av samma märke. Denna kördes hastigt och lustigt ut till tävlingsbanan, där hr Aronsson på den lånade vagnen vann en lätt men välförtjänt seger över hr Rydén på Stoewer som hugnades med ett tröstpris. Stort intresse ådrog sig här som förra söndagen vid Evedal hr Birger Norlins Ford-Sport. Den vagnen kan verkligen sluka kilometer, även om den kanske ej fullt visade framfötterna nu i Alvesta. Det föreföll, som om den fått för mycket olja, varjämte tändningen ej lär ha fungerat alldeles oklanderligt. Tiden blev såväl med hr Norlin som hr Davidsson vid ratten 38,4 sek., vilket ju i alla fall är ett gott resultat, allra helst om man betänker att den för hr Markussons Sunbeam noterade tiden endast var en sekund kortare. Våra damer visade sig ock riktigt på styva linan och trampade gladeligt gaspedalen i botten, vare sig vagnen hette Sunbeam, Chandler eller något annat, och de fattar med säkerhet tyglarna även på denna del av levnadsbanan.

Fröken Davidsson, som anmält sig att köra hr Aronssons Hansa, hade genom dess maskinfel så när tvingats rymma fältet. Domarna visade sig emellertid Chevaleriska och tilläto henne sätta sig upp på broderns Dodge med vilken hon erövrade första pris i damernas klass. Fröken Blenda Svensson begick ett misstag, då hon anmälde sig såsom tävlande i damernas klass. Hade hon deltagit i Fordklassen, skulle hon med den körtid, hon presterade, stått som första pristagare inom denna klass. Den tid fröken Svensson hade, 46,4 hade i så fall inbringat henne Kronobergs läns motorklubbs hederspris., som nu tillföll Anders Larsson. Genom träning bör hon komma långt – söndagens prestation visade att det finns gott gry i henne. Tävlingarna vore som sagt lyckade och det hela gick ganska väl i lås.

Att en del smådetaljer kunnat vara annorlunda är ju alltid ett stående önskemål, och så måste man betänka arrangörernas ovana att anordna dylika tillställningar. I det stora hela fungerade dock allt till belåtenhet. Såsom domare hade arrangörerna förvärvat landsfiskal B. Engnell, Alvesta, samt inspektör Mats Jansson och ingenjör A. Funkqvist, Växjö. Efter tävlingens slut intogs gemensam middag å järnvägsrestaurangen, varvid prisutdelningen ägde rum. Samtliga pristagare blevo på övrigt sätt hyllade – deras prestationer ute på isen berättigade dem också därtill. Härefter intogs kaffe å järnvägshotellet under den mest kordiala och glada stämning. Flera tal höllos på aftonen för pristagare och arrangörer, domare och damerna. Det framhölls bl.a. att en tävlan med en betydligt längre bana bör anordnas vid lämpligt tillfälle.

Allmänt ansågs, att sjön Salen i alla avseenden synes väl lämpad härför, och man uttalade sig för önskvärdheten av en sluten bana. Givetvis drager en tävlan av sådana dimensioner en betydande kostnad och därför krävas stora ekonomiska uppoffringar från motormännens sida. Emellertid hyser man på detta håll stora förhoppningar om, att även den sidan av saken skall ordna sig, varför man har grundade förhoppningar om, att få se en tävlan av antytt slag, som säkerligen blir mycket intressant för alla älskare av motorsporten.